theAussieSvensk

A Swede in Aussie land


1 Comment

What’s new? Lots!

I realised something the other day, when I was thinking about my work situation, which, at the moment, isn’t quite working out the way I want it to. I came to ask myself, what am I really doing? What do I want to do? I found that I didn’t really have a set goal to where I wanted to go. And then I started thinking about what will happen when, at some point, my partner and I go back to Sweden.

I don’t really want to go back to my old job in aged care. Don’t get me wrong, it’s a great job – very rewarding and fun and I loved the people I worked with – but I just feel like I’ve done that now. If I was to go back it would be like going back to square one in a way. So I started thinking, and I honestly couldn’t think of anything I wanted to do – except for one thing.

Write. That’s what I want to do. I want to write. And I want to do public speaking. All in a sort of inspirational/motivational way. I want to inspire people, and help them get better and lead the lives they really want.

So then and there I realised that I really need to do something about this. I can’t just sit around and wait for things to fall into my lap, because seriously, that NEVER happens. And thank goodness for that.
Therefore, you can expect to see some changes to this blog. I just need to figure out how the whole thing works first! I’m headed for a new approach – a new theme, if you will – to this blog of mine, and I hope all you readers will be in for the ride and just as excited as I am!

Stay tuned, loved ones.
_________________________________________________________________________________________________________________________

Jag insåg någonting häromdagen, när jag tänkte på min jobbsituation, som för tillfället inte riktigt fungerar som jag vill att den ska. Jag kom att fråga mig själv vad jag verkligen håller på med. Vad vill jag göra? Jag förstod att jag inte riktigt hade ett utsatt mål för var jag ville gå. Och så började jag fundera över vad som kommer hända när, vid något tillfälle, jag och min partner åker tillbaka till Sverige.

Jag vill inte riktigt tillbaka till mitt gamla jobb inom äldreomsorgen. Missförstå mig inte, det är ett jättebra jobb – väldigt tacksamt och roligt och jag älskade människorna jag jobbade med – men jag känner bara att jag liksom har gjort det där nu. Om jag skulle gå tillbaka skulle det vara som att gå tillbaka till ruta ett, på ett sätt. Så jag började fundera, och jag kunde ärligt talat inte tänka på något jag vill göra – förutom en sak.

Skriva. Det är det jag vill göra. Jag vill skriva. Och jag vill tala offentligt, typ som föredrag/föreläsningar. Allt på ett sorts inspirerande/motiverande sätt. Jag vill inspirera folk och hjälpa dem att bli bättre, och leva de liv de verkligen vill.

Så där och då insåg jag att jag verkligen behöver göra något åt det här. Jag kan inte bara sitta och vänta på att saker ska falla ner i mitt nä, för ärligt talat, det gör det ALDRIG. Och tack och lov för det.
Därför kan ni förvänta er att se lite förändringar till den här bloggen. Jag måste bara klura ut hur hela den biten fungerar först! Jag är på väg mot en ny inriktning – ett nytt tema, kan man säga – till den här bloggen, och jag hoppas att alla ni läsare vill hänga med på färden och är lika uppspelta som jag är!

Häng kvar, kära vänner.


4 Comments

Language nerd

So, as I think most of you readers know, I’m an aspiring writer. I want to be a writer simply because I love writing and telling different stories. I have so many ideas in my head that just needs to come out.
But the main reason I want to be a writer for life, I have found, is because I just absolutely love languages. That probably sounds a bit nerdy, but I do.
And what I love about languages is that you can always learn something new – be it a word or the use of it, or even grammatical stuff (which, believe it or not, I also love), or just different sounds and dialects. I have always been very fascinated by languages; both my own (as I consider Swedish and English to be, since I speak them both fluently) and other ones that I don’t even know a single word in. I just love listening to them and it fascinates me how sounds that doesn’t mean anything to me, could mean everything to someone else. And how incredible is it that I just simply know how to use Swedish correctly, without being able to explain to someone trying to learn Swedish, how and why I say a certain thing in a specific way? It’s just set in my bone marrow or something.
I love it. It’s so cool and just simply incredible and amazing. Just think of this: How the heck did a language first start out? Who came up with the different words and how? And how come everyone just accepted what someone else came up with, as totally ok? “Yeah, that sounds pretty good, let’s go with that!”.
It’s crazy, but awesome. And I’m so greatful for it. Plus, I feel really fortunate sometimes, being able to speak two languages fluently. But next up is French. That’ll be my third language.
And then I’ll move to France for a while and live the life in the southern French countryside, not too far from the ocean, just writing all day long. And drinking lots of good wine and getting fat from all the delicious cheeses. Sounds like a plan!
_____________________________________________________________________________________________________________

Så, som jag tror att de flesta läsare vet, så är jag en aspirerande författare. Jag vill bli författare helt enkelt för att jag älskar att skriva och berätta historier. Jag har så många idéer i mitt huvud som bara behöver komma ut.
Men den huvudsakliga anledningen till att jag vill bli författare för livet, har jag kommit på, är för att jag absolut älskar språk. Det låter förmodligen lite nördigt, men det gör jag.
Och vad jag älskar med språk är att man alltid kan lära sig något nytt – om det så är ett ord eller hur man använder det, eller till och med grammatiska grejer (vilket, tro det eller ej, jag också älskar), eller bara olika ljud och dialekter. Jag har alltid fascinerats av språk; både mina egna (som jag anser svenska och engelska vara, eftersom jag talar båda två flytande) och andra som jag inte kan ett endaste ord på. Jag bara älskar att lyssna till dem, och det fascinerar mig hur ljud som inte alls betyder någonting för mig, kan betyda allt för någon annan. Och hur fantastiskt är det att jag bara helt enkelt vet hur jag ska använda svenska korrekt, utan att kunna förklara för någon som försöker lära sig svenska, hur och varför jag säger en viss sak på ett särskilt sätt? Det sitter bara benmärgen eller något.
Jag älskar det. Det är så häftigt och bara så fantastiskt. Bara tänk på det här: Hur tusan började ett språk från första början? Vem kom på de olika orden och hur? Och hur kommer det sig att alla bara accepterade det som någon annan kom på, som totalt ok? “Ja, men det låter ju ganska bra, det kör vi på!”.
Det är galet, men sjukt bra. Och jag är så tacksam för det. Dessutom så känner jag mig riktigt lyckligt lottad ibland, för att jag kan tala två språk flytande. Men nästa blir franska. Det ska bli mitt tredje språk.
Och sen flyttar jag till Frankrike ett tag och lever livet på den södra franska landsbygden, inte för långt från havet, och bara skriver hela dagarna. Och dricker massvis med gott vin och blir fet av alla de goda ostarna. Låter som en plan!


2 Comments

This world is driving me crazy…

It is such a first world problem, really… But we’ve had no internet (and no TV – not that that’s a big loss, though) since we moved into our apartment. And it’s been eleven days.

ELEVEN DAYS. WITHOUT INTERNET.

I’m starting to feel a little bit like Jack Nicholson’s character in The Shining: All work and no play makes Jo a dull girl.
But to be completely honest, it’s been nice. Quiet and sometimes boring, but mostly quite peaceful. On the down side, though, it really feel like you’re not keeping up with the world, like you’re missing out on EVERYTHING that’s going on – be it among your closest friends or on the other side of the globe. Oh, wait, my closest friends are on the other side of the globe…! He he
Anyway, I’ve been trying hard to work (that is write), but on that end I’ve been driving myself crazy. In the meantime I’ll just stick to my book and keep thinking of how it’s my birthday in two weeks and two days. Awesome!

(For those of you who don’t know, I’m one of those people who stays a child for the rest of their lives and loooooves their birthday. Because it’s my day, and no one elses. That’s why.)

Peace out, peeps. xx
_______________________________________________________________________________________________________

Det är ett riktigt i-landsproblem egentligen… Men vi har inte haft något internet (och inte heller någon tv – inte för att det är någon större förlust, dock) sedan vi flyttade in i lägenheten. Och det har gått elva dagar.

ELVA DAGAR. UTAN INTERNET.

Jag börjar känna mig lite som Jack Nicholsons karaktär i The Shining: All work and no play makes Jo a dull girl.
Men för att vara helt ärlig, så har det varit skönt. Tyst och ibland tråkigt, men mestadels ganska fridfullt. Nackdelen är att det känns som om man inte riktigt hänger med världen, som om man missar precis ALLT som pågår – om det så är bland dina närmaste vänner eller på andra sidan jorden. Men åh, vänta, mina närmaste vänner är ju på andra sidan jorden…! Hehe
Hur som helst, så har jag försökt jobba hårt (dvs. skriva), men på den fronten har jag drivit mig själv till vansinne. Under tiden ska jag bara hålla mig till min bok och fortsätta tänka på att det är min födelsedag om två veckor och två dagar. Underbart!

(För de av er som inte vet det, så är jag en sådan person som fortsätter vara ett barn för evigt och äääälskar att fylla år. För att det är min dag och ingen annans. Därför.)

Peace out, peeps. xx


2 Comments

Busy bee

That’s been me lately – a real busy bee! But the good news is that we’ve got an apartment! Last Saturday we drove around checking out a whole bunch of apartment, but was immediately drawn to the first one we saw. So we applied for it straight away and last Monday the real estate agent called and told us it was ours. So on Thursday we signed the lease and picked up the keys and could move in! But because of really bad timing, Sean’s been working all weekend, so we’ve only been able to move in sort of “half-way”. But we’ve only got the fridge and the couch left now, which we’ve got all set for tomorrow, with the help of a couple of movers. By the way, it’s completely stupid and ridiculously unnecessary that you hav to bring your own fridge to your apartment here in Australia, unlike from Sweden where there’s actually always a fridge already in the unit. You sure start appreciating the simple things sometimes!

Other than apartment fixing stuff, I’ve been trying to write as much as possible and so far I’ve sent in one short story for a summer competition. So cross a finger or two for me! At least my mum thought it was good, hehe!

And on Saturday I went to my first ever hen’s night! As long as anything involves party, drinks, good food and/or dancing I’m in! And it was a lot of fun, with just a group of girls. That’s well-needed sometimes 🙂 At the end there was just two of us left, though, so the night ended at McDonald’s (or Mackas as they call it here) drive-in, with our private driver.

It’s time for me to “wander” on, but I promise it won’t be 1 ½ weeks until the next post! Kisses and hugs!

_______________________________________________________________________________________________________

Det har varit jag på sistone – ett busy bee! Men de goda nyheterna är att vi fått lägenhet! Förra lördagen var vi runt och tittade på ett helt gäng lägenheter, men fastnade genast för den första vi såg. Så vi ansökte med detsamma och i måndags ringde de och sa att den var vår. I torsdags skrev vi kontraktet och hämtade nycklarna och kunde flytta in! Men pga lite dålig tajming så har Sean jobbat i helgen, så vi har bara kunnat flytta lite halvt.  Men nu är det mest kylskåpet och soffan kvar, vilket vi skaffat flytthjälp för tills imorgon. För övrigt är det totalt dumt och onödigt och jobbigt att man måste ta med sitt eget kylskåp här, till skillnad från i Sverige där det faktiskt redan står ett i lägenheten. Man lär sig uppskatta de enkla grejerna!

Utöver lägenhetsfix så har jag försökt skriva så mycket som möjligt och har än så länge skickat in en novell till en sommartävling. Så håll gärna en tumme eller två för mig! Min mamma tyckte iaf att den var bra, hehe 😉

Och i lördags var jag på min första möhippa – eller  hen’s night/”hönkväll”! Så länge någonting involverar fest, drinkar, god mat och/ dans så är jag laddad!  Och det var riktigt kul, med ett gäng bara tjejer. Sånt behöver man ibland 🙂 Till slut var det bara två av oss kvar, dock, så kvällen slutade på McDonald’s (eller Mackas som de kallar det här) drive-in, med privat taxiförare.

Nu ska jag ”vandra” vidare, men jag lovar att inte dröja 1 ½ vecka tills nästa inlägg 😉 puss o kram!