theAussieSvensk

A Swede in Aussie land


1 Comment

Jealousy be gone!

Lately I’ve been thinking a lot about jealousy. I’ve been talking to friends that have been having issues at work, with friends, and even within the family, all because of jealousy. And I can’t help but think, how silly? How incredibly silly that is. Come on, people, surely, you must agree with me?

I never understood the whole deal with jealousy. I won’t try to put my self up on any high horses here – of course I have been jealous as well in my life. But I can honestly say that I’ve never been jealous in that way where you wish that the other person didn’t have what they have, because I can’t have it. It’s childish and it is just wrong. Just because someone else has something or does something, doesn’t mean that you can’t have or do the same. If anything, that jealousy should be an incentive to drive you forward and further. But why wish someone else misfortune? Why not be happy for them instead and talk to them, maybe ask how they succeeded? I’m sure they would love to share their experience.

I have had people be jealous of me, both straight out honest about it and trying to hide it. It doesn’t matter in what way, it’s always useless and bad. And the only one it’s going to hurt in the end is the jealous one. The other part probably doesn’t care – if they can even see it.

So please, for your own sake if no one elses, don’t try to put someone else down, just because they have, know or do something you want to have, know or do. Just… get a grip, okay? Grow up and stop being so childish and selfish and belittling.

Ah, that felt good…!

 

Sidenote: Please, don’t take this personally if it doesn’t apply to you. But if you do feel something stinging inside by now, pull it by it’s little devil horns and throw it away. It’s useless and harmful. Go get yourself an ice cream or a nice cup of coffee and start evaluating your own life. What do you want in your life, and what do you need to be perfectly happy with what you have, and not jealous of what someone else has?
_____________________________________________________________________________________________________________________________________________

På sistone har jag tänkt mycket på avundsjuka. Jag har pratat med vänner som har haft problem på jobbet, med vänner och till och inom familjen, på grund av avundsjuka. Och jag kan inte låta bli att tänka, hur löjligt är inte det? Jo, så ofattbart löjligt det är. Kom igen, folk, nog måste ni väl ändå hålla med mig?

Jag har aldrig förstått hela grejen med avundsjuka. Jag ska inte försöka sätta mig själv på höga hästar här – givetvis har jag också någon gång varit avundsjuk – men jag kan ärligt säga att jag aldrig varit avundsjuk på ett sådant sätt att att man önskar att den andra personen inte hade det som de har, bara för att jag inte har det. Det är barnsligt och det är bara fel. Bara för att någon annan har någonting eller gör någonting, betyder inte att du inte kan ha eller göra detsamma. Om något, så borde avundsjukan istället vara en sporre att driva dig framåt och vidare. Men varför önska någon annan olycka? Varför inte bara vara glad för deras skull och prata med dem, kanske fråga hur de lyckades? Jag är säker på att de gärna delar med sig av sin erfarenhet.

Jag har haft människor som varit avundsjuka på mig, både rättframt och i det dolda. Det spelar ingen roll på vilket sätt det är, det är alltid värdelöst och dåligt. Och den enda det egentligen kommer skada i längden är den som är avundsjuk. Den andra parten bryr sig förmodligen inte – om de ens kan se det.

Så snälla, för din egen skull om ingen annans, försök inte trycka ner någon annan, bara för att de har något, kan något eller gör något som du vill ha, kunna eller göra. Bara… ta dig samma, okej? Väx upp och sluta vara så barnslig och självisk och nedvärderande.

Ah, det kändes bra…!

 

Sidnot: Snälla, ta inte det här personligt om det inte gäller dig. Men om du känner någonting svida till inombords nu, fatta tag om dess små djävulshorn och kasta bort det. Det är värdelöst och skadligt. Gå och köp dig själv en glass eller en god kopp kaffe and börja utvärdera ditt eget liv. Vad vill du ha i ditt liv och vad behöver du för att vara helt lycklig med vad du har, istället för att vara avundsjuk över vad någon annan har?

Advertisements


Leave a comment

Happy birthday to me, happy birthday to me!

Yay, it’s my birthday today! One of the two best days of the year (the other one being Christmas, of course)! I’m sitting here full of laughter, not only because of how much I love celebrating my birthday, but mainly because of one thing: cake. My cake. The cake I have made today. I’m telling you…

It’s the ugliest cake I have ever made in my entire life! It might even be the ugliest cake I have ever laid my eyes upon! It’s so ugly, I couldn’t even bare myself to post a picture of it. My reputation as a pretty decent baker would be completely ruined.
That’s how bad it is.

But you know, I blame it all on cream. That’s right – cream. Australia’s cream to be more precise. Because I am now absolutely certain that Australia’s cream (or maybe it’s the cows?) has got something against me. Somewhere around 6 out of 7 times when I have attempted to whip cream it has turned into something… I dont even know what to call it. It’s not cream, anyway. It gets watery and lumpy. And no matter if I try adding non-whipped cream to even it out, it just does not work. Also, the cream in this coutry is almost yellow. Yellow?! What is that? Cream is supposed to be white!

Anyhow. I haven’t tasted the cake yet, but if I’m lucky (and if my dear partner is lucky), at least it’ll taste good. But let’s be honest here: I wouldn’t be surprised if it tastes the way it looks. Because every freakin’ step of the way something went wrong. If it wasn’t the custard cream with raspberries, it was the lemon curd, and then it was the icing bag thingamajig…

But you know what? I actually don’t care. Even if it would end up tasting like… hmm, let’s see… Vomit? it still wouldn’t be able to ruin my day one bit.

That’s right, because it’s my birthday.

And I got some beautiful and lovely and yummy gifts. So worst case scenario, we’ll just eat chocolate or awesome Swedish candy instead!

(And by the way, if anyone has an answer/solution to my cream issues, please share it with me!!)

– Desperate cake-/dessert-/cookie-/food monster

 

20140901_200658
Awesome Swedish (most of it, anyway) chocolates and candies. Yes, this little piggy is gonna get faaat (and full of pimples!
Good thing I already have a man who loves me for my inside and not for my beautiful face, hehe…)

_______________________________________________________________________________________________________

Yay, det är min födelsedag idag! En av de två bästa dagarna på året (den andra är givetvis julafton)! Jag sitter här full i skratt, inte bara för att jag älskar att fira min födelsedag, utan mestadels på grund av en enda sak: tårta. Min tårta. Tårtan som jag har gjort idag. Alltså, jag säger bara…

Det är den fulaste tårtan jag någonsin gjort i hela mitt liv! Det kanske till och med är den fulaste tårtan jag någonsin sett! Den är så ful att jag inte ens kunde med att lägga upp en bild på den. Mitt rykte som en ganska duktig bagerska skulle vara för evigt förstört.
Så illa är det.

Men vet ni, jag skyller allt på grädden. Just det – grädden. Australiens grädde, för att vara mer exakt. För jag är nu helt säker på att Australiens grädde (eller är det kanske kossorna?) har någonting emot mig. Någonstans runt 6 av 7 gånger när jag har försökt vispa grädde har det förvandlats till något… Ja, jag vet inte ens vad jag ska kalla det. Det är inte grädde i alla fall. Det blir alldeles vattnigt och klumpigt. Och oavsett hur mycket jag än försöker med att lägga till lite mer ovispad grädde att röra ut det hela med, så blir det ingen bättring. Dessutom så är grädden i det här landet nästan alldeles gul. Gul?! Vad menas med det? Grädde ska vara vit!

Hur som helst. Jag har inte smakat tårtan än, men om jag har tur (och om min kära partner har tur), så smakar den i alla fall gott. Men i ärlighetens namn skulle jag inte bli förvånad om den smakar precis som den ser ut. För varje steg på vägen gick någonting fel. Om det inte var vaniljkrämen med hallonen, så var det lemon curden, och sen var det spritspåsen…

Men vet ni vad? Jag bryr mig faktiskt inte. Även om den skulle råka smaka som… hmm, låt mig tänka… Spya? så skulle det fortfarande inte kunna förstöra min dag ett endaste dugg.

Just det, för att det är min födelsedag!

Och jag har fått vackra, underbara och mumsiga presenter. Så det värsta som kan hända är väl att vi får äta choklad eller sjukt gott svenskt godis istället!

(Och förresten, om någon har ett svar/lösning på mina gräddproblem, snälla dela med er till mig!!)

– Desperat tårt-/efterrätts-/kak-/matmonster.