theAussieSvensk

A Swede in Aussie land


Leave a comment

New year, new possibilities

When a new year begins, I tend to, like many others, reflect a whole lot. Most of all about the past year, but also about life in general. Every year you learn something new, a lesson that you’ll find useful for the rest of your life – either if you’re aware of it or not. So I reflect to become aware of it. It’s so much easier to use the learnt lesson that way.

This year I’ve learnt quite a lot, I think. A lot about myself, but even more about the people around me. There comes a time in life when you realise how important the people in your life are. And therefore, how important it is to surround you with people who know how important you are to them. I miss my family and friends back in Sweden so much, but it’s not as hard and difficult when you know that they will always be there for you, no matter where you are.

In all of this I’ve also had the great privilege to learn what it truly means to love and be loved in a completely unconditional way (not just by your parents, that should always be unconditional, of course). I’m lucky enough to have found that love, and every day I am incredibly grateful for it.

I have also come to terms with other relationships in my life – gained insight in what they really are and if they actually do me good or just more harm. Therefore, I have decided to let go of a few people this year. But that’s what happens when it’s not working anymore – no matter how good friends, or how strong your relationship used to be. What I mostly learned about all that is that it actually felt good – relieving. Before, I have been so worried about these things, about hurting someone, and instead I would rather not do anything about it. But now I’ve realised that sometimes that’s the path life leads you into, and that’s ok. You would probably find that the other part feels the same way anyway. Sometimes it’s just better to let go and keep the good memories, then to force something that doesn’t exist any longer. Above all, sometimes you have to see to your own wellbeing.

A couple of times I have, sadly enough, been forced to let go. When someone’s time is up for now. That has harder, of course. And that is something I’m still processing, despite the fact that one of them is over six months ago. But sometimes the heart doesn’t quite heal, it just learns how to deal with the loss.

Despite some of these hard moments, it’s been a fantastic year over all. A year full of love and happiness, but also a lot of missing and sorrow. But I guess you have to have a little bit of everything to understand the wonderful. 2014 has helped me grow as a person and I’m closing its door with a grateful but firm hand, and I open 2015 with a clear, determined mind. Something happened there at midnight, and suddenly I felt as if I saw things through new eyes. I have let go of the things I can’t do anything about and now I’m taking the bull by its horns to fix the things I can fix. It’s time to pick myself up and get back on track – make sure to climb up the ladder instead of falling down, and do what I do best: shape my own life. We’re all our own life’s sculptors and I know (when it comes to most things at least) what I want with my life. Now I’ll make sure to look forward and take what I deserve.

 

On a sidenote, I have also decided to start a new, daily tradition this year. I read about something called a “happiness jar”. Every night, you write down something that made you happy during the day, and then you put the little note in a glass jar or a nice box or whatever you want. Even during bad days you will find something that’ll make you smile. Maybe it’s as “small” as the way the rain smells or how your cat strokes itself against your leg. And if you’re having a bad day, you could always stick your hand down the jar and pick up a note to remind you of how beautiful life really is.

 

This is the whole reason why I love New Year’s – it’s a new year, a new start and a perfect reason to make things the way you want them to be!

“We will open the book. Its pages are blank. We are going to put words on them ourselves. The book is called Opportunity and its first chapter is New Year’s Day.”

– Edith Lovejoy Pierce

___________________________________________________________________________________________________________________________________

När ett nytt år tar sin början tenderar jag, liksom många andra att reflektera en hel del. Framför allt över det gångna året, förstås, men också över livet i allmänhet. Varje år lär man sig något nytt, någon lärdom som man kommer ha nytta av under resten av livet – vare sig man är medveten om det eller inte. Så jag reflekterar för att bli medveten om det. Det blir så mycket lättare att använda lärdomen då.

I år har jag lärt mig ganska mycket, känner jag. Mycket om mig själv men desto mer om folk i min omgivning. Det kommer en tid i livet när man inser hur viktiga människorna i ens liv är. Och hur viktigt det är att omge sig med människor som vet hur viktig man är för dem också. Jag saknar min familj och mina vänner hemma i Sverige otroligt mycket, men det blir inte lika svårt och jobbigt när man vet att de alltid finns där för en, oavsett var man befinner sig.

I allt det här har jag också haft den stora förmånen att lära mig vad det verkligen innebär att älska och bli älskad på ett totalt ovillkorligt sätt (inte bara av dina föräldrar, den sortens kärlek ska alltid vara ovillkorlig, förstås). Jag har haft turen att hitta den kärleken, och varje dag är jag otroligt tacksam över det.

Jag har också kommit till insikt över vissa andra relationer i mitt liv – insikt över vad de verkligen är och om de verkligen gör mig nytta eller mer skada. Därför har jag bestämt mig för att släppa taget om några få personer i år. Det blir så när man inte känner att det fungerar längre – oavsett hur goda vänner man varit förut. Vad jag framför allt lärt mig av det är att det faktiskt känns bra – lättande. Förut har jag varit så orolig över sådant, över att såra någon, och har därför hellre låtit bli. Men nu har jag insett att ibland är det den stigen livet leder en på, och då gör det inte så mycket. Förmodligen är det samma känsla för den andra parten. Ibland är det helt enkelt bättre att släppa taget och behålla de goda minnena än att forcera något som inte längre finns.
Framför allt så måste man ibland se till sitt eget välmåendes bästa.

Vid ett par sorgliga tillfällen har jag också, tyvärr, tvingats släppa taget. När någons tid är slut för den här gången. Det har varit svårare, förstås. Och det är något som jag bearbetar fortfarande, trots att det ena fallet är över sex månader sedan. Men i vissa fall läker inte hjärtat riktigt, det bara lär sig att hantera saknaden.

Trots vissa tunga moment, så har det varit ett fantastiskt år. Ett år fullt av kärlek och glädje, men även saknad och en del sorg. Men jag antar att man måste ha lite av allt för att förstå det underbara. 2014 har hjälpt mig växa som människa och jag stänger dess dörr med en fast hand och öppnar 2015 med ett bestämt sinne. Någonting hände där vid tolvslaget och plötsligt kändes det som om jag såg saker och ting med nya ögon. Jag har släppt taget om sådant jag inte kan göra något åt och nu tar jag tjuren vid hornen och fixar sånt som jag vet att jag kan fixa. Det är dags att jag plockar upp mig själv och ser till att klättra uppför stegen istället för att falla neråt och gör det jag är allra bäst på: forma mitt eget liv. Vi är alla vår eget livs skulptörer och jag vet (när det gäller det mesta i alla fall) vad jag vill med livet. Nu ska jag se till att blicka framåt och ta det jag förtjänar.

 

Jag har också bestämt mig för att starta en ny, daglig tradition i år. Jag läste om något som kallas ”lyckoburk”. Varje kväll skriver man ner någonting under dagen som gjort en lycklig, och så lägger man den lilla lappen i en stor glasburk eller fin låda eller vad man vill. Även under dåliga dagar finner man alltid någonting som får en att le. Det kanske är något så ”litet” som hur regnet doftar eller hur din katt stryker sig mot ditt ben.
Och om man någon gång har en dålig dag kan man alltid stoppa ner handen i burken och plocka upp en av lapparna för att påminna sig själv om hur vackert livet faktiskt är.

 

Det här är hela anledningen till varför jag älskar Nyår – det är ett nytt år, en ny start och en perfekt anledning att förvandla saker till vad du vill att de ska vara!

“Vi öppnar boken. Sidorna är tomma. Vi fyller själva på med ord. Boken heter ”Möjligheter” och första kapitlet är nyårsdagen.”
– Edith Lovejoy Pierce


1 Comment

All you need is love!

För några dagar sedan firade jag och min partner vår årsdag. Det är en märklig känsla egentligen, det där när man hittat rätt. Vi har varit tillsammans ett år (hittills det bästa året i mitt liv!), men det känns snarare som minst en livstid. Det känns liksom som om han alltid varit där och alltid kommer vara där. Det är en bra känsla. Faktiskt, till och med den allra bästa känslan.
För mig är kärlek meningen med livet. För vad kan man lära sig, gå igenom, känna, eller förstå, om man inte har kärlek? Sedan finns kärlek i så många former och det spelar ingen större roll vad det är för sorts kärlek, så länge den är stor och villkorslös. För det är skillnad på villkorlig och villkorslös. Villkorlig kärlek är inte kärlek – det är att kompromissa (på fel sätt) eller nöja sig. Och när det gäller kärlek ska man aldrig nöja sig. Man ska hitta det allra bästa som finns och sen jobba hårt för det.
Det är mycket jag om min partner inte har, och en del av det är sådant som vi kanske hade velat ha. Men det är allt materiellt, och när man tänker på det spelar det ingen roll vad man har eller inte har, så länge man har kärleken. Och den har vi massvis av!

Love really is all you need.

Nedan kan ni läsa en dikt som jag skrivit till min partner för några månader sedan, och som jag gav till honom häromdagen. Det var en ganska big deal för mig, för det är första gången jag faktiskt skrivit en dikt åt någon och framför allt första gången jag läst en av mina dikter högt för någon. Enjoy!
_____________________________________________________________________________________________________________

A few days ago my partner and I celebrated our year day/anniversary. It’s a strange feeling, really, when you find right. We’ve been together for a year (so far the best year of my life!), but it feels more like it’s been at least a life time. It feels like he’s always been around and always will be. It’s a good feeling. In fact, even the very best feeling.
To me, love is the meaning of life. Because what can you learn, go through, feel, or understand, if you don’t have love? There are many different kinds of love and it doesn’t matter what kind of love it is, as long as it’s big and unconditional. Because there is a difference between conditional and unconditional. Conditional love is not love – it is compromising (in the wrong way) or settling. And when it comes to love you should never settle. You should find the very best and then work hard for it.
There are a lot of things in life the my partner and I don’t have, and some of it might be things we would want. But that’s all material things, and when you think about it doesn’t matter what you have or don’t have, as long as you have love. And that’s something we’ve got more than plenty of!

Love really is all you need.

Below, you can read a poem I wrote my partner a few months ago, and I gave it to him the other day. It was sort of a big deal for me, because it’s the first time I’ve actually written a poem for someone, and above all, the first time I’ve read one of my poems out loud to someone. Enjoy!
_____________________________________________________________________________________________________________

Poem for Sean – This love

It’s when you least expect it
that love comes sailing in
like that big brave battleship
that conquers everything.

It’s when you least expect it
that love takes you over
consumes you,
embraces you,
completes you.

It’s when you least expect it
that love finds you
and makes you whole again,
Even though you didn’t know
you were still broken.

Love heals you,
mends you,
takes you in
and tucks you in
Let’s you know
that nothing will ever be the same

Nothing will ever again
be wrong,
difficult,
tough,
hard or hurtful

Because love holds you in his arms
and never lets you go.
He sees you with his eyes
like the sun
sees a gem in the desert.

© Johanna Rosberg


Leave a comment

It’s more like a new chapter, right?

Jag såg att en jag känner i Sverige hade brutit upp med sin partner och listan med kommentarer var lång efter statusuppdateringen. Många av dem var i stil med ”åh, nej, vad synd” och det fick mig att tänka lite (som jag så ofta gör).

Visst är det tråkigt om ett förhållande inte håller, för ett uppbrott får givetvis folk att må dåligt. Men jag är inte benägen att hålla med om att det är synd. För i ärlighetens namn är det väl inte det?

Förhållandet tog slut för att två personer inte var ämnade att vara med varandra längre. Då är det enligt mig inte synd, utan snarare, på något sätt, något positivt att det slut – framför allt för att personerna i fråga är modiga nog att låta det ta slut. Alldeles för många människor lever idag i förhållanden som de inte trivs med av en eller annan anledning.

Det finns, i mina ögon, ingen som helst anledning att vara med någon om man inte mår bra av det. För någonstans där ute finns det garanterat någon som kommer att få dig att må bra. Varför då slösa tid på att hänga med fel person?

Jag har själv varit i den sitsen, där man varit i ett förhållande, men tänkt att det inte kommer hålla så länge till och att man inte riktigt fungerar på det djupa planet med den andra personen. Ändå var jag själv kvar längre i det förhållandet än jag borde ha varit. Men så småningom kommer man till insikt och förhoppningsvis lär man sig något av det hela – det gjorde åtminstone jag, tack och lov! Det fick mig att inse att man inte förtjänar någonting mindre än en person som älskar en villkorslöst, trots ens brister och konstigheter och trots att man kanske har meningsskiljaktigheter.

Jag tycker att man ska vara stolt över att man vågat ta steget att bryta upp om det är något som inte fungerar. Givetvis innebär det inte att man ska ge upp om man har en svacka i sitt förhållande (sådana får ju alla ibland). Det gäller att veta var man ska dra gränsen; när man ska inse att allt det härjobbet vi försökt lägga ner helt enkelt inte fungerar. Det är då man går därifrån. Och förhoppningsvis gör man det med ett något lättat hjärta, trots sorgen man känner. För mig är det något bra, för då har man kommit till insikt att man förtjänar mer och att båda parter nog kommer att må bättre på skilda vägar.

Så när någon går igenom ett uppbrott ser jag det som bättre att trösta och stötta, men att samtidigt peppa, ”du är snygg, alltid glad och himla trevlig. Det här fixar du!”
För det gör man. Även hjärtat läker tids nog.
Och plötsligt, när man minst anar det, väntar drömprinsen/-prinsessan runt hörnet.
_____________________________________________________________________________________________________________

I noticed that someone I know in Sweden had broken up with their partner and the list of comments was long after the status update. Many of them were something like “oh no, what a shame/pity” and that had me thinking a bit (like I always do).

Sure, it is sad when a relationship doesn’t last, because breakups obviously makes people feel sad. But I’m not inclined to agree with it being a shame or a pity. Because honestly, it isn’t really, is it?

The relationship ended because two people weren’t meant to be together anymore. To me, it’s not a pity then, it’s more like something positive, that it actually ended – especially because the people in question are brave enough to let it end. Far too many people live in relationships that they don’t enjoy or that make them feel bad in one way or another.

There is, in my opinion, no reason what so ever to be with someone if it doesn’t make you feel good.  Because somewhere out there, there’s guaranteed to be someone who will make you feel really good. So why waste your time hanging out with the wrong person?

I’ve been there myself, when you feel that the relationship you’re in isn’t gonna last, and that you’re not really clicking on a deeper level anymore with that other person. And yet, I still stayed in that relationship for far longer than I should have.
I thought it was safe. But I was only fooling myself. Wrong is never safe.
But eventually you realise all that, and hopefully you’ll learn something from it too – at least I did, thank goodness! It made me realise that you don’t deserve anything less than a person who loves you unconditionally, despite your flaws and quirks and despite the fact that maybe sometimes you have different opinions.

I think you should be proud of the fact that you dared to take the step and break up, if something isn’t working. Of course, that does not mean you should give up if you have a dip in your relationship (hey, everyone has them sometimes). You need to figure out where to draw the line; when you need to see that all this work we’ve put in isn’t working out. That’s when you walk away. And hopefully, you do that with a slightly lighter heart, despite the sorrow you feel. To me that’s something good, because then you know that you deserve more and that both parties will probably feel better when separated.

So when someone’s going through a breakup I see it best to comfort and support, and at the same time brace them, “you’re goodlooking, always smiling and incredibly nice. You got this!”
Because it’s true. Even the heart heals eventually.
And then suddenly, when you least expect it, prince or princess charming is waiting just around the corner.


2 Comments

Koala (bear) hugs!

Jag har haft en absolut helt fantastiskt underbar dag idag! För jag ha fått världens bästa kramar: Koalakramar!
Det är okej att bli avundsjuk.
_____________________________________________________________________________________________________

I’ve had the most amazing, fantastic, wonderful day today! Because I got the world’s greatest hugs: Koala hugs!
It’s okay to be jealous.

 

SAM_6943
SAM_6944

Oh, and the little fellas name was Finn. Handsome Finn!

Koala love for all of you ❤