theAussieSvensk

A Swede in Aussie land


Leave a comment

New blog is up!

Hey everyone!

So, like I told you all a couple of days ago, there were some changes to be expected to this blog. Well, I decided that I didn’t quite know what I wanted to do with this specific blog (but I didn’t want to delete it either), so I decided to just start a new one!
It is, as of today, up and running and I would love for all of you to come join in on the fun over at johannarosberg.wordpress.com. You can find the first post here. The main theme of the blog will be positive thinking (which I think we could all use some more of), and how to chase your dreams and get what you want. This is, for now (and for an unknown time), the last blog post I’ll be writing on this particular blog (i.e. theAussieSvensk), but I really hope to see you all over at the new one, as I really don’t want to lose any of you, my wonderful readers!

Enjoy the rest of the week, and I’ll see you on the flipside!

Much love,

Jo
_______________________________________________________________________________________________________________________
Hej allihopa!

Så, som jag berättade för er för ett par dagar sedan så kunde ni förvänta lite förändringar till den här bloggen. Men jag bestämde mig för att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra med just den här bloggen (men jag ville inte radera den heller), så jag bestämde mig för att starta en ny blogg!
Den är, från och med idag, uppe och i full gång och jag skulle verkligen uppskatta det om ni ville hänga med på allt det roliga borta på johannarosberg.wordpress.com. Ni kan hitta första blogginlägget här. Huvudtemat för bloggen kommer att vara positivt tänkande (vilket jag tror att vi alla behöver lite mer av), och hur man jagar sina drömmar och får vad man vill ha. Detta är för närvarande (och för en okänd tid framöver) det sista inlägget jag kommer posta på just den här bloggen (alltså theAussieSvensk), men jag hoppas verkligen att få se er alla på den nya bloggen, eftersom jag verkligen inte vill förlora någon av er, mina fantastiska läsare!

Njut av resten av veckan, så ses vi på andra sidan!

Massor av kärlek,

Johanna

Advertisements


4 Comments

Language nerd

So, as I think most of you readers know, I’m an aspiring writer. I want to be a writer simply because I love writing and telling different stories. I have so many ideas in my head that just needs to come out.
But the main reason I want to be a writer for life, I have found, is because I just absolutely love languages. That probably sounds a bit nerdy, but I do.
And what I love about languages is that you can always learn something new – be it a word or the use of it, or even grammatical stuff (which, believe it or not, I also love), or just different sounds and dialects. I have always been very fascinated by languages; both my own (as I consider Swedish and English to be, since I speak them both fluently) and other ones that I don’t even know a single word in. I just love listening to them and it fascinates me how sounds that doesn’t mean anything to me, could mean everything to someone else. And how incredible is it that I just simply know how to use Swedish correctly, without being able to explain to someone trying to learn Swedish, how and why I say a certain thing in a specific way? It’s just set in my bone marrow or something.
I love it. It’s so cool and just simply incredible and amazing. Just think of this: How the heck did a language first start out? Who came up with the different words and how? And how come everyone just accepted what someone else came up with, as totally ok? “Yeah, that sounds pretty good, let’s go with that!”.
It’s crazy, but awesome. And I’m so greatful for it. Plus, I feel really fortunate sometimes, being able to speak two languages fluently. But next up is French. That’ll be my third language.
And then I’ll move to France for a while and live the life in the southern French countryside, not too far from the ocean, just writing all day long. And drinking lots of good wine and getting fat from all the delicious cheeses. Sounds like a plan!
_____________________________________________________________________________________________________________

Så, som jag tror att de flesta läsare vet, så är jag en aspirerande författare. Jag vill bli författare helt enkelt för att jag älskar att skriva och berätta historier. Jag har så många idéer i mitt huvud som bara behöver komma ut.
Men den huvudsakliga anledningen till att jag vill bli författare för livet, har jag kommit på, är för att jag absolut älskar språk. Det låter förmodligen lite nördigt, men det gör jag.
Och vad jag älskar med språk är att man alltid kan lära sig något nytt – om det så är ett ord eller hur man använder det, eller till och med grammatiska grejer (vilket, tro det eller ej, jag också älskar), eller bara olika ljud och dialekter. Jag har alltid fascinerats av språk; både mina egna (som jag anser svenska och engelska vara, eftersom jag talar båda två flytande) och andra som jag inte kan ett endaste ord på. Jag bara älskar att lyssna till dem, och det fascinerar mig hur ljud som inte alls betyder någonting för mig, kan betyda allt för någon annan. Och hur fantastiskt är det att jag bara helt enkelt vet hur jag ska använda svenska korrekt, utan att kunna förklara för någon som försöker lära sig svenska, hur och varför jag säger en viss sak på ett särskilt sätt? Det sitter bara benmärgen eller något.
Jag älskar det. Det är så häftigt och bara så fantastiskt. Bara tänk på det här: Hur tusan började ett språk från första början? Vem kom på de olika orden och hur? Och hur kommer det sig att alla bara accepterade det som någon annan kom på, som totalt ok? “Ja, men det låter ju ganska bra, det kör vi på!”.
Det är galet, men sjukt bra. Och jag är så tacksam för det. Dessutom så känner jag mig riktigt lyckligt lottad ibland, för att jag kan tala två språk flytande. Men nästa blir franska. Det ska bli mitt tredje språk.
Och sen flyttar jag till Frankrike ett tag och lever livet på den södra franska landsbygden, inte för långt från havet, och bara skriver hela dagarna. Och dricker massvis med gott vin och blir fet av alla de goda ostarna. Låter som en plan!


1 Comment

Believe in yourself, or no one else will

So I thought there was something you guys needed to know about me. Because the absolute first thing people need to know about me, is that there is nothing I can’t do. Absolutely nothing.
But don’t get me wrong – I’m not trying to put myself on high horses here. Trust me when I say that there is nothing that any one of you can’t do.

I’m living the dream. I really do. I’m one of those people who get everything they want. But only because I make sure to get it. I don’t sit around waiting for things to happen – if there’s something I want or something I want to do, I make it happen. This goes both for things I concretely control (travelling, for example, which completely depends on how much you work for it and how much money you’re able to save) and for the things other people claim you can’t control, but that I say you can abstractly control. Because honestly, everything has to do with your thoughts and your willpower. And that’s the truth of the day, I tell you.

Many has said to me, with a longing kind of voice, “oh, you’re living the dream!”. I studied acting in Los Angeles, I lived and worked in London. I travel pretty much whenever and wherever I want to. In Sweden I had a great, cheap (believe it or not!) apartment in the middle of the city. Now I live in Australia, and on top of that, with the man of my dreams.

When I travelled to the US (Los Angeles 2011 and Chicago 2013) a lot of people said that their biggest dream ever is to travel to the US. And when I went to Australia, at least just as many people said the same thing. When someone says that, I just say, “so do it.” And sure, as they all point out, that’s “easy to say”. But guess what? It’s just as easy to actually do it. Sometimes it might just take some more time.

What I’m trying to say here is that if I can do it, you can do it. Whatever it is that other people can do, you can do it. There really isn’t anyone or anything else than you and your thoughts that’s stopping you.

There is nothing that can stop you from living the life that you want to live.

It’s as simple as that. The first step is just to realise it.

Just think of the woman lifting up a whole car to rescue her kids stuck underneath. How is that possible?

Determination.

That’s the answer.

There’s no time to doubt what you can do – there is only time to do it.

But yes, I admit it. I have times of doubt and despair as well. I’m not a super human, even if I sometimes feel like one. I suppose that’s one of the reasons I’m writing this post today. Not only to hopefully inspire at least some of you, but also to inspire and remind myself. Because at the moment I’m at a stage where doubt is almost taking over a little bit; where I can almost burst into tears because I get the hiccups. I tell you, it sure as heck isn’t easy being a writer!

We all have those moments. The trick is to not forget what we’re actually capable of, even when most things feel difficult.
__________________________________________________________________________________________________

Så jag tänkte att det finns en sak som ni behöver veta om mig. För det absolut första folk behöver veta om mig, är att det inte finns någonting som jag inte kan göra. Inte någonting.
Men missförstå mig inte – jag försöker inte sätta mig själv på några höga hästar här. Tro mig när jag säger att det inte finns någonting som någon av er inte kan göra.

Jag lever drömmen. Det gör jag verkligen. Jag är en sådan där person som får allt jag vill ha. Men bara för att jag ser till att få det. Jag sitter inte och väntar på att saker och ting ska hända – om jag vill att något ska hända eller om jag vill ha något, så ser jag till att jobba för att få det. Det gäller både sådant jag konkret kan kontrollera (resande, till exempel – det har ju helt och hållet att göra med hur mycket man jobbar för det och hur mycket pengar man sparar) och sådant som folk påstår att man inte kan kontrollera, men som jag föredrar att kalla sådant som jag abstrakt kan kontrollera. För ärligt talat, allting handlar om dina tankar och din vilja. Och det är dagens sanning, det lovar jag.

Många säger till mig, med en röst av längtan, “du lever verkligen drömmen!”. Jag har pluggat skådespeleri i Los Angeles och jag har bott och jobbat i London. Jag reser i princip när och var jag vill. I Sverige hade jag en underbar, billig (tro det eller ej!) lägenhet mitt i centrum. Nu bor jag i Australien, och ovanpå det, tillsammans med mina drömmars man.

När jag reste till USA (Los Angeles 2011 och Chicago 2013) sa många till mig att deras största dröm är att resa till USA. Och nu när jag skulle åka till Australien var det lika många som sa att det var deras dröm. När någon uttrycker sig så, så säger jag bara “gör det”. Och visst, som de så sakligt påpekar, så är det “lätt att säga så”. Men vet ni vad? Det är precis lika lätt att faktiskt göra det som att säga det. Ibland tar det bara lite längre tid.

Vad jag försöker säga är: om jag kan göra det, så kan du. Vad det än är som andra människor gör, det kan du också göra. Egentligen finns det inget annat än du själv och dina tankar som hindrar dig.

Det finns ingenting som kan hindra dig från att leva det liv du vill leva.

Så enkelt är det. Det första steget är bara att inse det.

Bara tänk på kvinnan som lyfte upp en hel bil för att rädda sitt barn som satt fast där under. Hur är det möjligt?

Beslutsamhet.

Det är svaret.

Det finns inte tid att tvivla på vad du kan göra – det finns bara tid till att göra det.

Men ja, jag erkänner. Jag går också igenom stunder av tvivel och misströstan. Jag är ingen supermänniska, även om jag ibland känner mig som en. Jag antar att det är en av anledningarna till att jag skriver det här inlägget idag. Inte bara för att förhoppningsvis inspirera åtminstone någon av er, men också för att inspirera och påminna mig själv. För just nu befinner jag mig på det stadiet där tvivlet nästan tar över lite; där jag kan brista ut i gråt för att jag får hicka. Jag säger då det, det är minsann inte lätt att vara författare!

Vi går alla igenom sådana stunder. Tricket är att inte glömma vad vi faktiskt är kapabla till, även när det mesta känns svårt.