theAussieSvensk

A Swede in Aussie land


Leave a comment

New blog is up!

Hey everyone!

So, like I told you all a couple of days ago, there were some changes to be expected to this blog. Well, I decided that I didn’t quite know what I wanted to do with this specific blog (but I didn’t want to delete it either), so I decided to just start a new one!
It is, as of today, up and running and I would love for all of you to come join in on the fun over at johannarosberg.wordpress.com. You can find the first post here. The main theme of the blog will be positive thinking (which I think we could all use some more of), and how to chase your dreams and get what you want. This is, for now (and for an unknown time), the last blog post I’ll be writing on this particular blog (i.e. theAussieSvensk), but I really hope to see you all over at the new one, as I really don’t want to lose any of you, my wonderful readers!

Enjoy the rest of the week, and I’ll see you on the flipside!

Much love,

Jo
_______________________________________________________________________________________________________________________
Hej allihopa!

Så, som jag berättade för er för ett par dagar sedan så kunde ni förvänta lite förändringar till den här bloggen. Men jag bestämde mig för att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra med just den här bloggen (men jag ville inte radera den heller), så jag bestämde mig för att starta en ny blogg!
Den är, från och med idag, uppe och i full gång och jag skulle verkligen uppskatta det om ni ville hänga med på allt det roliga borta på johannarosberg.wordpress.com. Ni kan hitta första blogginlägget här. Huvudtemat för bloggen kommer att vara positivt tänkande (vilket jag tror att vi alla behöver lite mer av), och hur man jagar sina drömmar och får vad man vill ha. Detta är för närvarande (och för en okänd tid framöver) det sista inlägget jag kommer posta på just den här bloggen (alltså theAussieSvensk), men jag hoppas verkligen att få se er alla på den nya bloggen, eftersom jag verkligen inte vill förlora någon av er, mina fantastiska läsare!

Njut av resten av veckan, så ses vi på andra sidan!

Massor av kärlek,

Johanna


1 Comment

What’s new? Lots!

I realised something the other day, when I was thinking about my work situation, which, at the moment, isn’t quite working out the way I want it to. I came to ask myself, what am I really doing? What do I want to do? I found that I didn’t really have a set goal to where I wanted to go. And then I started thinking about what will happen when, at some point, my partner and I go back to Sweden.

I don’t really want to go back to my old job in aged care. Don’t get me wrong, it’s a great job – very rewarding and fun and I loved the people I worked with – but I just feel like I’ve done that now. If I was to go back it would be like going back to square one in a way. So I started thinking, and I honestly couldn’t think of anything I wanted to do – except for one thing.

Write. That’s what I want to do. I want to write. And I want to do public speaking. All in a sort of inspirational/motivational way. I want to inspire people, and help them get better and lead the lives they really want.

So then and there I realised that I really need to do something about this. I can’t just sit around and wait for things to fall into my lap, because seriously, that NEVER happens. And thank goodness for that.
Therefore, you can expect to see some changes to this blog. I just need to figure out how the whole thing works first! I’m headed for a new approach – a new theme, if you will – to this blog of mine, and I hope all you readers will be in for the ride and just as excited as I am!

Stay tuned, loved ones.
_________________________________________________________________________________________________________________________

Jag insåg någonting häromdagen, när jag tänkte på min jobbsituation, som för tillfället inte riktigt fungerar som jag vill att den ska. Jag kom att fråga mig själv vad jag verkligen håller på med. Vad vill jag göra? Jag förstod att jag inte riktigt hade ett utsatt mål för var jag ville gå. Och så började jag fundera över vad som kommer hända när, vid något tillfälle, jag och min partner åker tillbaka till Sverige.

Jag vill inte riktigt tillbaka till mitt gamla jobb inom äldreomsorgen. Missförstå mig inte, det är ett jättebra jobb – väldigt tacksamt och roligt och jag älskade människorna jag jobbade med – men jag känner bara att jag liksom har gjort det där nu. Om jag skulle gå tillbaka skulle det vara som att gå tillbaka till ruta ett, på ett sätt. Så jag började fundera, och jag kunde ärligt talat inte tänka på något jag vill göra – förutom en sak.

Skriva. Det är det jag vill göra. Jag vill skriva. Och jag vill tala offentligt, typ som föredrag/föreläsningar. Allt på ett sorts inspirerande/motiverande sätt. Jag vill inspirera folk och hjälpa dem att bli bättre, och leva de liv de verkligen vill.

Så där och då insåg jag att jag verkligen behöver göra något åt det här. Jag kan inte bara sitta och vänta på att saker ska falla ner i mitt nä, för ärligt talat, det gör det ALDRIG. Och tack och lov för det.
Därför kan ni förvänta er att se lite förändringar till den här bloggen. Jag måste bara klura ut hur hela den biten fungerar först! Jag är på väg mot en ny inriktning – ett nytt tema, kan man säga – till den här bloggen, och jag hoppas att alla ni läsare vill hänga med på färden och är lika uppspelta som jag är!

Häng kvar, kära vänner.


1 Comment

Jealousy be gone!

Lately I’ve been thinking a lot about jealousy. I’ve been talking to friends that have been having issues at work, with friends, and even within the family, all because of jealousy. And I can’t help but think, how silly? How incredibly silly that is. Come on, people, surely, you must agree with me?

I never understood the whole deal with jealousy. I won’t try to put my self up on any high horses here – of course I have been jealous as well in my life. But I can honestly say that I’ve never been jealous in that way where you wish that the other person didn’t have what they have, because I can’t have it. It’s childish and it is just wrong. Just because someone else has something or does something, doesn’t mean that you can’t have or do the same. If anything, that jealousy should be an incentive to drive you forward and further. But why wish someone else misfortune? Why not be happy for them instead and talk to them, maybe ask how they succeeded? I’m sure they would love to share their experience.

I have had people be jealous of me, both straight out honest about it and trying to hide it. It doesn’t matter in what way, it’s always useless and bad. And the only one it’s going to hurt in the end is the jealous one. The other part probably doesn’t care – if they can even see it.

So please, for your own sake if no one elses, don’t try to put someone else down, just because they have, know or do something you want to have, know or do. Just… get a grip, okay? Grow up and stop being so childish and selfish and belittling.

Ah, that felt good…!

 

Sidenote: Please, don’t take this personally if it doesn’t apply to you. But if you do feel something stinging inside by now, pull it by it’s little devil horns and throw it away. It’s useless and harmful. Go get yourself an ice cream or a nice cup of coffee and start evaluating your own life. What do you want in your life, and what do you need to be perfectly happy with what you have, and not jealous of what someone else has?
_____________________________________________________________________________________________________________________________________________

På sistone har jag tänkt mycket på avundsjuka. Jag har pratat med vänner som har haft problem på jobbet, med vänner och till och inom familjen, på grund av avundsjuka. Och jag kan inte låta bli att tänka, hur löjligt är inte det? Jo, så ofattbart löjligt det är. Kom igen, folk, nog måste ni väl ändå hålla med mig?

Jag har aldrig förstått hela grejen med avundsjuka. Jag ska inte försöka sätta mig själv på höga hästar här – givetvis har jag också någon gång varit avundsjuk – men jag kan ärligt säga att jag aldrig varit avundsjuk på ett sådant sätt att att man önskar att den andra personen inte hade det som de har, bara för att jag inte har det. Det är barnsligt och det är bara fel. Bara för att någon annan har någonting eller gör någonting, betyder inte att du inte kan ha eller göra detsamma. Om något, så borde avundsjukan istället vara en sporre att driva dig framåt och vidare. Men varför önska någon annan olycka? Varför inte bara vara glad för deras skull och prata med dem, kanske fråga hur de lyckades? Jag är säker på att de gärna delar med sig av sin erfarenhet.

Jag har haft människor som varit avundsjuka på mig, både rättframt och i det dolda. Det spelar ingen roll på vilket sätt det är, det är alltid värdelöst och dåligt. Och den enda det egentligen kommer skada i längden är den som är avundsjuk. Den andra parten bryr sig förmodligen inte – om de ens kan se det.

Så snälla, för din egen skull om ingen annans, försök inte trycka ner någon annan, bara för att de har något, kan något eller gör något som du vill ha, kunna eller göra. Bara… ta dig samma, okej? Väx upp och sluta vara så barnslig och självisk och nedvärderande.

Ah, det kändes bra…!

 

Sidnot: Snälla, ta inte det här personligt om det inte gäller dig. Men om du känner någonting svida till inombords nu, fatta tag om dess små djävulshorn och kasta bort det. Det är värdelöst och skadligt. Gå och köp dig själv en glass eller en god kopp kaffe and börja utvärdera ditt eget liv. Vad vill du ha i ditt liv och vad behöver du för att vara helt lycklig med vad du har, istället för att vara avundsjuk över vad någon annan har?


Leave a comment

New year, new possibilities

When a new year begins, I tend to, like many others, reflect a whole lot. Most of all about the past year, but also about life in general. Every year you learn something new, a lesson that you’ll find useful for the rest of your life – either if you’re aware of it or not. So I reflect to become aware of it. It’s so much easier to use the learnt lesson that way.

This year I’ve learnt quite a lot, I think. A lot about myself, but even more about the people around me. There comes a time in life when you realise how important the people in your life are. And therefore, how important it is to surround you with people who know how important you are to them. I miss my family and friends back in Sweden so much, but it’s not as hard and difficult when you know that they will always be there for you, no matter where you are.

In all of this I’ve also had the great privilege to learn what it truly means to love and be loved in a completely unconditional way (not just by your parents, that should always be unconditional, of course). I’m lucky enough to have found that love, and every day I am incredibly grateful for it.

I have also come to terms with other relationships in my life – gained insight in what they really are and if they actually do me good or just more harm. Therefore, I have decided to let go of a few people this year. But that’s what happens when it’s not working anymore – no matter how good friends, or how strong your relationship used to be. What I mostly learned about all that is that it actually felt good – relieving. Before, I have been so worried about these things, about hurting someone, and instead I would rather not do anything about it. But now I’ve realised that sometimes that’s the path life leads you into, and that’s ok. You would probably find that the other part feels the same way anyway. Sometimes it’s just better to let go and keep the good memories, then to force something that doesn’t exist any longer. Above all, sometimes you have to see to your own wellbeing.

A couple of times I have, sadly enough, been forced to let go. When someone’s time is up for now. That has harder, of course. And that is something I’m still processing, despite the fact that one of them is over six months ago. But sometimes the heart doesn’t quite heal, it just learns how to deal with the loss.

Despite some of these hard moments, it’s been a fantastic year over all. A year full of love and happiness, but also a lot of missing and sorrow. But I guess you have to have a little bit of everything to understand the wonderful. 2014 has helped me grow as a person and I’m closing its door with a grateful but firm hand, and I open 2015 with a clear, determined mind. Something happened there at midnight, and suddenly I felt as if I saw things through new eyes. I have let go of the things I can’t do anything about and now I’m taking the bull by its horns to fix the things I can fix. It’s time to pick myself up and get back on track – make sure to climb up the ladder instead of falling down, and do what I do best: shape my own life. We’re all our own life’s sculptors and I know (when it comes to most things at least) what I want with my life. Now I’ll make sure to look forward and take what I deserve.

 

On a sidenote, I have also decided to start a new, daily tradition this year. I read about something called a “happiness jar”. Every night, you write down something that made you happy during the day, and then you put the little note in a glass jar or a nice box or whatever you want. Even during bad days you will find something that’ll make you smile. Maybe it’s as “small” as the way the rain smells or how your cat strokes itself against your leg. And if you’re having a bad day, you could always stick your hand down the jar and pick up a note to remind you of how beautiful life really is.

 

This is the whole reason why I love New Year’s – it’s a new year, a new start and a perfect reason to make things the way you want them to be!

“We will open the book. Its pages are blank. We are going to put words on them ourselves. The book is called Opportunity and its first chapter is New Year’s Day.”

– Edith Lovejoy Pierce

___________________________________________________________________________________________________________________________________

När ett nytt år tar sin början tenderar jag, liksom många andra att reflektera en hel del. Framför allt över det gångna året, förstås, men också över livet i allmänhet. Varje år lär man sig något nytt, någon lärdom som man kommer ha nytta av under resten av livet – vare sig man är medveten om det eller inte. Så jag reflekterar för att bli medveten om det. Det blir så mycket lättare att använda lärdomen då.

I år har jag lärt mig ganska mycket, känner jag. Mycket om mig själv men desto mer om folk i min omgivning. Det kommer en tid i livet när man inser hur viktiga människorna i ens liv är. Och hur viktigt det är att omge sig med människor som vet hur viktig man är för dem också. Jag saknar min familj och mina vänner hemma i Sverige otroligt mycket, men det blir inte lika svårt och jobbigt när man vet att de alltid finns där för en, oavsett var man befinner sig.

I allt det här har jag också haft den stora förmånen att lära mig vad det verkligen innebär att älska och bli älskad på ett totalt ovillkorligt sätt (inte bara av dina föräldrar, den sortens kärlek ska alltid vara ovillkorlig, förstås). Jag har haft turen att hitta den kärleken, och varje dag är jag otroligt tacksam över det.

Jag har också kommit till insikt över vissa andra relationer i mitt liv – insikt över vad de verkligen är och om de verkligen gör mig nytta eller mer skada. Därför har jag bestämt mig för att släppa taget om några få personer i år. Det blir så när man inte känner att det fungerar längre – oavsett hur goda vänner man varit förut. Vad jag framför allt lärt mig av det är att det faktiskt känns bra – lättande. Förut har jag varit så orolig över sådant, över att såra någon, och har därför hellre låtit bli. Men nu har jag insett att ibland är det den stigen livet leder en på, och då gör det inte så mycket. Förmodligen är det samma känsla för den andra parten. Ibland är det helt enkelt bättre att släppa taget och behålla de goda minnena än att forcera något som inte längre finns.
Framför allt så måste man ibland se till sitt eget välmåendes bästa.

Vid ett par sorgliga tillfällen har jag också, tyvärr, tvingats släppa taget. När någons tid är slut för den här gången. Det har varit svårare, förstås. Och det är något som jag bearbetar fortfarande, trots att det ena fallet är över sex månader sedan. Men i vissa fall läker inte hjärtat riktigt, det bara lär sig att hantera saknaden.

Trots vissa tunga moment, så har det varit ett fantastiskt år. Ett år fullt av kärlek och glädje, men även saknad och en del sorg. Men jag antar att man måste ha lite av allt för att förstå det underbara. 2014 har hjälpt mig växa som människa och jag stänger dess dörr med en fast hand och öppnar 2015 med ett bestämt sinne. Någonting hände där vid tolvslaget och plötsligt kändes det som om jag såg saker och ting med nya ögon. Jag har släppt taget om sådant jag inte kan göra något åt och nu tar jag tjuren vid hornen och fixar sånt som jag vet att jag kan fixa. Det är dags att jag plockar upp mig själv och ser till att klättra uppför stegen istället för att falla neråt och gör det jag är allra bäst på: forma mitt eget liv. Vi är alla vår eget livs skulptörer och jag vet (när det gäller det mesta i alla fall) vad jag vill med livet. Nu ska jag se till att blicka framåt och ta det jag förtjänar.

 

Jag har också bestämt mig för att starta en ny, daglig tradition i år. Jag läste om något som kallas ”lyckoburk”. Varje kväll skriver man ner någonting under dagen som gjort en lycklig, och så lägger man den lilla lappen i en stor glasburk eller fin låda eller vad man vill. Även under dåliga dagar finner man alltid någonting som får en att le. Det kanske är något så ”litet” som hur regnet doftar eller hur din katt stryker sig mot ditt ben.
Och om man någon gång har en dålig dag kan man alltid stoppa ner handen i burken och plocka upp en av lapparna för att påminna sig själv om hur vackert livet faktiskt är.

 

Det här är hela anledningen till varför jag älskar Nyår – det är ett nytt år, en ny start och en perfekt anledning att förvandla saker till vad du vill att de ska vara!

“Vi öppnar boken. Sidorna är tomma. Vi fyller själva på med ord. Boken heter ”Möjligheter” och första kapitlet är nyårsdagen.”
– Edith Lovejoy Pierce