theAussieSvensk

A Swede in Aussie land


1 Comment

All you need is love!

För några dagar sedan firade jag och min partner vår årsdag. Det är en märklig känsla egentligen, det där när man hittat rätt. Vi har varit tillsammans ett år (hittills det bästa året i mitt liv!), men det känns snarare som minst en livstid. Det känns liksom som om han alltid varit där och alltid kommer vara där. Det är en bra känsla. Faktiskt, till och med den allra bästa känslan.
För mig är kärlek meningen med livet. För vad kan man lära sig, gå igenom, känna, eller förstå, om man inte har kärlek? Sedan finns kärlek i så många former och det spelar ingen större roll vad det är för sorts kärlek, så länge den är stor och villkorslös. För det är skillnad på villkorlig och villkorslös. Villkorlig kärlek är inte kärlek – det är att kompromissa (på fel sätt) eller nöja sig. Och när det gäller kärlek ska man aldrig nöja sig. Man ska hitta det allra bästa som finns och sen jobba hårt för det.
Det är mycket jag om min partner inte har, och en del av det är sådant som vi kanske hade velat ha. Men det är allt materiellt, och när man tänker på det spelar det ingen roll vad man har eller inte har, så länge man har kärleken. Och den har vi massvis av!

Love really is all you need.

Nedan kan ni läsa en dikt som jag skrivit till min partner för några månader sedan, och som jag gav till honom häromdagen. Det var en ganska big deal för mig, för det är första gången jag faktiskt skrivit en dikt åt någon och framför allt första gången jag läst en av mina dikter högt för någon. Enjoy!
_____________________________________________________________________________________________________________

A few days ago my partner and I celebrated our year day/anniversary. It’s a strange feeling, really, when you find right. We’ve been together for a year (so far the best year of my life!), but it feels more like it’s been at least a life time. It feels like he’s always been around and always will be. It’s a good feeling. In fact, even the very best feeling.
To me, love is the meaning of life. Because what can you learn, go through, feel, or understand, if you don’t have love? There are many different kinds of love and it doesn’t matter what kind of love it is, as long as it’s big and unconditional. Because there is a difference between conditional and unconditional. Conditional love is not love – it is compromising (in the wrong way) or settling. And when it comes to love you should never settle. You should find the very best and then work hard for it.
There are a lot of things in life the my partner and I don’t have, and some of it might be things we would want. But that’s all material things, and when you think about it doesn’t matter what you have or don’t have, as long as you have love. And that’s something we’ve got more than plenty of!

Love really is all you need.

Below, you can read a poem I wrote my partner a few months ago, and I gave it to him the other day. It was sort of a big deal for me, because it’s the first time I’ve actually written a poem for someone, and above all, the first time I’ve read one of my poems out loud to someone. Enjoy!
_____________________________________________________________________________________________________________

Poem for Sean – This love

It’s when you least expect it
that love comes sailing in
like that big brave battleship
that conquers everything.

It’s when you least expect it
that love takes you over
consumes you,
embraces you,
completes you.

It’s when you least expect it
that love finds you
and makes you whole again,
Even though you didn’t know
you were still broken.

Love heals you,
mends you,
takes you in
and tucks you in
Let’s you know
that nothing will ever be the same

Nothing will ever again
be wrong,
difficult,
tough,
hard or hurtful

Because love holds you in his arms
and never lets you go.
He sees you with his eyes
like the sun
sees a gem in the desert.

© Johanna Rosberg

Advertisements


4 Comments

Language nerd

So, as I think most of you readers know, I’m an aspiring writer. I want to be a writer simply because I love writing and telling different stories. I have so many ideas in my head that just needs to come out.
But the main reason I want to be a writer for life, I have found, is because I just absolutely love languages. That probably sounds a bit nerdy, but I do.
And what I love about languages is that you can always learn something new – be it a word or the use of it, or even grammatical stuff (which, believe it or not, I also love), or just different sounds and dialects. I have always been very fascinated by languages; both my own (as I consider Swedish and English to be, since I speak them both fluently) and other ones that I don’t even know a single word in. I just love listening to them and it fascinates me how sounds that doesn’t mean anything to me, could mean everything to someone else. And how incredible is it that I just simply know how to use Swedish correctly, without being able to explain to someone trying to learn Swedish, how and why I say a certain thing in a specific way? It’s just set in my bone marrow or something.
I love it. It’s so cool and just simply incredible and amazing. Just think of this: How the heck did a language first start out? Who came up with the different words and how? And how come everyone just accepted what someone else came up with, as totally ok? “Yeah, that sounds pretty good, let’s go with that!”.
It’s crazy, but awesome. And I’m so greatful for it. Plus, I feel really fortunate sometimes, being able to speak two languages fluently. But next up is French. That’ll be my third language.
And then I’ll move to France for a while and live the life in the southern French countryside, not too far from the ocean, just writing all day long. And drinking lots of good wine and getting fat from all the delicious cheeses. Sounds like a plan!
_____________________________________________________________________________________________________________

Så, som jag tror att de flesta läsare vet, så är jag en aspirerande författare. Jag vill bli författare helt enkelt för att jag älskar att skriva och berätta historier. Jag har så många idéer i mitt huvud som bara behöver komma ut.
Men den huvudsakliga anledningen till att jag vill bli författare för livet, har jag kommit på, är för att jag absolut älskar språk. Det låter förmodligen lite nördigt, men det gör jag.
Och vad jag älskar med språk är att man alltid kan lära sig något nytt – om det så är ett ord eller hur man använder det, eller till och med grammatiska grejer (vilket, tro det eller ej, jag också älskar), eller bara olika ljud och dialekter. Jag har alltid fascinerats av språk; både mina egna (som jag anser svenska och engelska vara, eftersom jag talar båda två flytande) och andra som jag inte kan ett endaste ord på. Jag bara älskar att lyssna till dem, och det fascinerar mig hur ljud som inte alls betyder någonting för mig, kan betyda allt för någon annan. Och hur fantastiskt är det att jag bara helt enkelt vet hur jag ska använda svenska korrekt, utan att kunna förklara för någon som försöker lära sig svenska, hur och varför jag säger en viss sak på ett särskilt sätt? Det sitter bara benmärgen eller något.
Jag älskar det. Det är så häftigt och bara så fantastiskt. Bara tänk på det här: Hur tusan började ett språk från första början? Vem kom på de olika orden och hur? Och hur kommer det sig att alla bara accepterade det som någon annan kom på, som totalt ok? “Ja, men det låter ju ganska bra, det kör vi på!”.
Det är galet, men sjukt bra. Och jag är så tacksam för det. Dessutom så känner jag mig riktigt lyckligt lottad ibland, för att jag kan tala två språk flytande. Men nästa blir franska. Det ska bli mitt tredje språk.
Och sen flyttar jag till Frankrike ett tag och lever livet på den södra franska landsbygden, inte för långt från havet, och bara skriver hela dagarna. Och dricker massvis med gott vin och blir fet av alla de goda ostarna. Låter som en plan!